Hela ytan skälver och varje svart blick når mig! Mörkt och svårt att andas! Skakar skraj av alla hemskheters hempromenad längs svarta stammar med korta andetag!
Men nycklar i ytterdörr och djupdyk i något canny och Tacita Dean berättar om the bubble house,
"It was a vision for the perfect hurricane housing, eggshaped and resistant to wind, extravagant and daring, with it's cinemascope proportioned windows that look out onto the sea."
För trots att kvällsljuset förvandlar mig till en kvist spädare och spädare för varje gång jag går hem, är det med viss extravagans man bor längst bort, längst bort, allra mörkast.
Mod i dike och värdighet längs vägkant, men alltid med rörlighet i stegen! Direkt och enkelt med Tacitas ord i reserv:
"It scares me of course, but if I wasn't scared I wouldn't remain active. Complacency and self-consciousness would be the death of me."
För bakom det svarta finns alltid en mjuk övergång i pastell eller små stänk av något som låter underbart, och kanske behövs en kontrast för att urskilja.
Jill Kroesen - Fay-shism Blues
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar