De tidigaste bilderna av Nya Zeeland hade barndomens lätt luddiga karaktär av platsen längst bort på kartan, jordglobens underdel, några färggranna frimärken. En mycket informativ timme på Discovery Channel om onormalt stora spindlar som flätades i benen och grillades över öppen eld. Det här kanske inte ens är sant, men fängslande: de flätade benen!, och att bilden ändrade skepnad måste tillskrivas Flying Nun. Men nu får Pink Frost förpassas till en plats där knaperstekta spindelkroppar redan finns, det lilla förmak där man bara är näst intressantast i sin världsdel. För den här dagen måste jag tänka på Shona, som fanns i en talangshow 1972, med dämpad ungdomsröst, eller den låter som om den levat i sextio år, men hon var en ung talang som fick åka till Tokyo, till London, ja till alla platser där de inte ens hade jättelika spindlar eller The Chills men som kanske var fantastiska. Hon skrev en låt om Kennedys: to watch your family die, the world loves a sacrifice, hon började använda synthar och andra sorters maskiner. Men jag älskar mest den här sjuttonåringen som låter så luttrad att skinnet knottrar sig och man är tvungen att kapitulera.
Shona Laing - 1905
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar