5 juli

Det är alldeles för varmt och jag läser alldeles för bisarra böcker. Allt blir hjärtan som slits ur kroppen för att senare återfinnas i ett klädskåp (fortfarande god vigör, bara att svälja och gå vidare), båtkarlar med simhud mellan tårna och noveller som är en mening: När han vaknade, var dinosaurien fortfarande där. Jag älskar vad medelhavsvärme och travarna gör med min hjärna, jag känner inte längre igen min hjärna. Den överrumplar mig med sidospår om flickor som i blomkrukor kräks kaniner, i förbifarten någon readers digest-variant av Noréns 1680 där han inreder rummet japanskt. Är det faktisk litteratur eller potentiell, är det solstingets förtjusande irrvägar? Kafka skriver brev till sina föräldrar och mest om det lokala smörets oduglighet. Men jag älskar vad outhärdlig hetta och några tusen ark gör med den här hjärnan, må inte regnet komma så jag börjar begripa saker igen.

Edu Lobo - Zum Zum