Det fanns inget förnuftigt skäl till att detta skulle skrämma någon. Många människor har den nervösa egenheten att le snett, och hos många är den rent av tilltalande. Men genom alla samverkande omständigheter - den mörka gryningen och det livsfarliga uppdraget och de stora drypande stenarnas ödslighet - satte det Symes nerver i dallring. Där var den tysta floden och den tyste mannenn, en man med en nästan klassisk profil. Och där var den sista mardrömstouchen - att hans leende var på tok. Kieran Hebden & Steve Reid - The sun never sets
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar