9 juni

Långsamt över lilla bält och stora bält med osprättat exemplar av Molnet såg mig - Eva Wichmann, kika in mellan rader och i gömmor samla ihop,


"Molnet har blickat i mig! Det skimrande, ljuskantade, fyllt av osägbara ananade färger såg på mig att jag vaknade. Och jag låg där häpen och helt och hållet dum, och jag hörde några droppar förvånat falla ned från grangrenarna långt borta. Min hela yta stannade och skalv. Men nedåt såg jag, följde molnet sända stråle på dess färd djupt in i mig. Och jag skalv och rös, och guldgrönt sommarskimmer andades ur mig, och hemskhets virvel rörde sig i djupet; och våren började, det var i februari. Molnet såg mig och jag kände strax igen det.
Och jag vill säga er, små strandstenar vid berget, jag vill säga er alla buktande tuvängar, alla risiga strån : nu har vi känt igen varandra! Molnet har dragit över mig och jag är kärret, kärret! Såg ni små buskar, såg ni också molnet? Märkte ni vad som skedde, - böj er ned att jag må smeka er med dyhand, luta er och spegla er i mig, att jag må skänka mitt skimmer åt er, mina vänner, att ni må känna er dansande leva och seende skåda. Kom mygg, kom harkrank, kom alla grodorna med kluck och kvack, låt hala fläckiga bakben blänka!
Åh moln, du såg och jag tog dig i mig, jag speglade intet annat än dig, och du visade mig på allt mitt underliga gods, min botten skymtade för mig i klart ljus en sekund, och vad du visade mig fyller underligt och samtidigt alla mina skikt, - att jag blir olidligt stark ; jag är höjd puls mittemellan två slag, jag skulle sprängas, vore jag ej kärret, kärret. Kärret som breder sig och vidgar sig, kärret som aldrig kan sprängas, kärret som aldrig kan stängas in. Det molnet såg, och lämnade mig långsamt medan morgondimman steg, lämnade mig att med yrvakna ögon skåda mig själv.
Låt bottenpulsen stiga, djupa mörka källan som slog ut därnere vid din blick, mellan allt det underliga bråtet ; jag välver nya födslars dröm i dunkel bottengömma, jag anar andra skeenden i mitt starka mörkbruna vatten, och klarare, större vidgas mitt svarta mittögas spegel."

Wolfgang Dauner - Take off your clothes to feel the setting sun