Ellen Gallaghers fantastiska collage och målningar och Louis Malles underbara kortdokumentär Vive le tour från 1962 om tour de France var de stora höjdpunkterna på en helg som annars mest bestod av långväga promenader till stängda platser och slutsålda händelser. Touren på 60-talet framstod som lätt absurd och från en helt annan värld, med cyklister som rusar in på barer längs vägen och roffar åt sig öl och vin (som de fäster i linningen på cykelbyxorna) och motorcyklister som åker just bakom cyklisterna (en häller upp vodka, en annan sover på motorcykeln). Och alla är så makalöst snygga, med hud som läder, käkar svarvade i sten och ögon knivskarpa!
Medan tourens cyklister kämpar mot bergssluttningarna tänker jag mig att Ellen sitter med ett förstoringsglas i sin atelje med en pensel, tipex eller sax och kämpar mot spill, snedklipp och papprets obarmhärtiga uppsugningsförmåga.
Airto Moreira - Wake up Song (Baiäo de acordar)
5 kommentarer:
Ja,den var verkligen fantastisk!
"vilken tid skulle du vilja leva i om du inte levde nu?"
"På den tiden alla såg ut som Steve McQueen givetvis."
They made cykelbyxor look good. Bara en sån sak.
Jo och det verkar ju som att det faktiskt fanns en sån tid! Problemet med cykelbyxan är att det är svårt att gå omkring i den, man måste liksom sitta på en cykel och kämpa mot lutningen, alternativt nyligen ha suttit på en cykel för att kunna bära upp den.
Jag vill leva i en tid när alla män ser ut som Robert Redford i "The way we were". Om jag fick en sådan man då. Annars skulle jag bli bitter.
http://images-cdn01.associatedcontent.com/image/A3941/39412/300_39412.jpg
Skicka en kommentar