Joan föder en sådan längtan (dröm) att skriva! Det lågmälda tilltalet som utan att man förstår hur det går till lämnar efter sig en smak av storslagenhet, som om världen var begriplig och att det faktiskt är möjligt att inta en hållning och behålla den, utan att bygga ett fort av dogmatisk cynism eller oreflekterad och trivialiserande optimism.
"Oh well, hugely unpopular, and fugal adventures of this size, of this capacity, where simply unheard of in the 18th century scheme of things - fugues where out and minuets where in, I think."
"You know, It allows him to write tonaly, but without any of the technicolour trappings of tonality. For me these pieces contain an endless range of grey tints - I mean that as a compliment, because I love grey. Schweizer for example had some marvelous things to say; he said it was a still and serious world, deserted and rigid, without colour and without light, without emotion and so on. He was talking about the first fugue, I think specifically, but that pretty well sums up my feelings about the last one too."Och trots den regisserade ytan, liksom Borges, skulle nog Gould svarat: (unhesitatingly): "Yes", på frågan: "Have you ever been in love?".
"I remember my next door neighbor Lydia Lunch coming over to my loft on Warren st every day to take a shower because her loft was even rawer than mine. She was this cute, saucy little 17 year old who liked to leave her house and come over to my place wearing nothing but a towel. It always gave the workers in the neighborhood quite a thrill, not to mention the members of the bands that used to rehearse in my place."
Bourdieu är så här:
"...listan på de valda verken, motiveringarna till musikvalet, tonen av intimt och inspirerat förtroende - alla är de strategier för att visa upp sig själv...allt syftar till att ge den mest smickrande bild av sig själv, den bild som mest överensstämmer med definitionen av den "kultiverade människan...”,
och jag är rodnad, tänker att tänker han på haranger om tåg, eller skrytsam stapel kaffebordslektyr? Menar han hur jag skränat om mig själv på en vind, mig själv över luntor akademiskt, jag jag jag med stora trumman om förunderlig klocka att bli palindrom stup i kvarten?
Och Bourdieu vansinnigt tröttsam, hjälplöst död, men jag är till lags. Så Ctrl+v, Ctrl+c, en annans utrop som alibi. En saxning bevisad sanning som aldrig passerat strategisk hjärnbark.
Lexikon över vedertagna åsikter, H:
Hem. Mitt h. är min borg. Kan dock när som helst stormas av rättvisan, polisen.
Hemskt. Ett förstärkningsord som alltid kan användas. Ex. Hemskt vackert, hemskt hemskt.
Hermafrodit. Väcker osund nyfikenhet. Försök få se en h.
Homeres. Har aldrig levt. Vann rykte genom sitt skratt, det homeriska skrattet.
Hypotes. En h. är ofta farlig, alltid djärv.
Så Bourdieu något lugnare, men sen är han: “Fält, fält, fält”, jag är: “Lawrence äter bara frukt och godis”; åter den rynkan av förbistring i hans panna och vårt språk, åter den kampen om definitioner och vokaler.
