måndag 11 februari 2008
11 februari
Ett mått på hur pass stabilt nånting är, måste väl per definition vara hur lätt detta rubbas. Därför var det med skräckblandad förtjusning jag märkte hur mina axlar, efter jag prutat fem minuter å Kekes vägnar på den plastbit hon ville köpa av mig, plötsligt vilade lägre än på länge. Keke kommer från Kina, och det är ungefär det jag vet om henne, trots att vi går i samma klass. Priset slutade iallafall på 2 euro, och med tanke på att förhandlingarna började vid 5 euro, så anser jag mig ha gått segrande (dvs. förlorande) ur striden. Till mitt försvar måste jag säga att enda anledningen till att jag accepterade det budet var för att jag var så sugen på kaffe. I vanliga fall, vad det gäller dueller i falsk blygsamhet, så är jag den siste att backa ur.
Fresh - Dum Dum (pt.2) (instrumental)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar