Joan föder en sådan längtan (dröm) att skriva! Det lågmälda tilltalet som utan att man förstår hur det går till lämnar efter sig en smak av storslagenhet, som om världen var begriplig och att det faktiskt är möjligt att inta en hållning och behålla den, utan att bygga ett fort av dogmatisk cynism eller oreflekterad och trivialiserande optimism.Hur texten om självaktning, trots att den ibland utgår från en konservativt idealiserad disciplin, blottlägger en verklig saknad hos mig själv. En längtan, som för en stund tycks mättad då jag sitter på tunnelbanan på väg hem från jobbet, trött efter timmar med problem som så här på avstånd tycks verkligt futtiga; trött, men med fjäderlätt hjärta!
Och denna okuvliga silverpage som gemensam nämnare - för mig blir det senaste året alltid sammanflätat med Joan Didion, Jenny Diski och Tove Jansson!
Prefab Sprout - Carnival 2000
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar