Jag tänker oftare på Glenn Gould än jag lyssnar, samma teoretiska förhållningssätt som till kaki, krokodilfilé, Buddenbrooks. Dock! Och idag, Glenn Gould intervjuar sig själv om Beethoven:GG: Ni håller alltså med?
GG: Det gör alla, kära vän. Det är just den omöjliga blandningen av naivt och sofistikerat som gör Beethoven så obestämbar, och det är just den dimensionen hos hans musik - blandningen av yrkesmannens utvecklingsförmåga och amatörens motiviska rättframhet - som utgör problemets kärna för er del.
GG: Kan det vara så?
GG: Det råder inget tvivel om den saken. Och det är egentligen ingen större nackdel - kanske är det litet mer anarkistiskt, men på sätt och vis är det också ganska kreativt - för när ni förkastar Beethoven
...
GG: Men jag förkastar honom inte!
GG: Snälla ni! När ni förkastar Beethoven, som jag sade, förkastar ni den västerländska musiktraditionens logiska slutpunkt.
Jules - You and me
4 kommentarer:
Den där boken har jag läst om, vilken bra idé!
Buddenbrooks förresten, är den bra? Har inte blivit av att jag har läst den.
"How to Talk About Books You Haven’t Read" har jag inte heller läst, men jag ska precis börja läsa en bok som handlar om hur man talar om den fast man inte har läst den.
Boken finns antagligen inte ens. Det är nog en metafiktiv skapelse av Paul Auster.
Skicka en kommentar