De tidigaste bilderna av Nya Zeeland hade barndomens lätt luddiga karaktär av platsen längst bort på kartan, jordglobens underdel, några färggranna frimärken. En mycket informativ timme på Discovery Channel om onormalt stora spindlar som flätades i benen och grillades över öppen eld. Det här kanske inte ens är sant, men fängslande: de flätade benen!, och att bilden ändrade skepnad måste tillskrivas Flying Nun. Men nu får Pink Frost förpassas till en plats där knaperstekta spindelkroppar redan finns, det lilla förmak där man bara är näst intressantast i sin världsdel. För den här dagen måste jag tänka på Shona, som fanns i en talangshow 1972, med dämpad ungdomsröst, eller den låter som om den levat i sextio år, men hon var en ung talang som fick åka till Tokyo, till London, ja till alla platser där de inte ens hade jättelika spindlar eller The Chills men som kanske var fantastiska. Hon skrev en låt om Kennedys:
to watch your family die, the world loves a sacrifice, hon började använda synthar och andra sorters maskiner. Men jag älskar mest den här sjuttonåringen som låter så luttrad att skinnet knottrar sig och man är tvungen att kapitulera.
Shona Laing - 1905
De bästa av vänner åker på popfestival och själv är jag kvar, sjuk och dan.
Siglo XX - Birds
Hemma igen efter närmare två år utomlands. Egentligen ingenstans att bo, men inreder gamla pojkrummet så gott det går med kvarlämnade syntar och annat skräp. Det förklarar (halvt) min långa frånvaro från bloggen, och för att kompensera lägger jag upp ett helt album idag; Khazad Doom's Cherry Town från 1967, en brusig, vinglig historia som verkligen visar hur fantastiskt det blir när folk försöker springa innan dom kan gå.
Svindlande höjder är som bekant bra för sinnet, utsikter och hisnande vyer. Och att stappla i takt, runt på ett tak. Ovanpå Berlins högst belägna bostadshus med brant kant och snålblåst. Men kring armarna sommarens vänligaste bris.
På 30 kg bagage återfanns kastanjetter samt trumpinnar, dock ej skymt av mobilladdare. Så istället för att ringa de jag mest önskar ringa (hatar avbrutna meningar, dd!), samt bild som verkar omöjlig att rotera, åberopar jag de skeva tonåringarna! (Befinner mig dessutom i föräldrarhem, åh blir man någonsin äldre?)
Efter antal obetalda arbetsdagar, den perfekta sommarlunchen:
