Svindlande höjder är som bekant bra för sinnet, utsikter och hisnande vyer. Och att stappla i takt, runt på ett tak. Ovanpå Berlins högst belägna bostadshus med brant kant och snålblåst. Men kring armarna sommarens vänligaste bris.
Som W Benjamin: "Berlinlokalernas historia är till stor del publikskiktens, bland vilka de som har erövrat parketten småningom har att lämna sin plats och beträda scenen."
Ett stup är sällan en plats att stupa, intermezzo på hög nivå, och båda sidor sommaren framstår som mycket mindre drama, ridå!
Richard Pinhas - L'Ethique (Part 1)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar