Att cykla längs grusvägarna, bort från byn, mot det okända, tycktes större än något senare äventyr skulle kunna bli. Det var som om vad som helst var möjligt förbi dungen, efter krönet, bortom längorna. Och inget särskilt behövde hända, och gjorde oftast inte, bara möjligheten att där kunde finnas något ännu oupplevt, outforskat.
Tjugo år senare: att springa genom staden med stulen gräsand under armen, hand-i-hand med kvinna i trippelkofta, att lära sig leva i det lilla. Och att aldrig glömma vad som var viktigt, för att bittert minnas när det var för sent.
chagrin d'amour - eden-nouba
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar