Troligen bör Wittgenstein prisas för spelen med det språkliga, eller gränserna. Att snickra ihop ett helt logiskt hus till sin syster av idel vinklar och nyanser av vitt. Men själv tänker jag oftare på hur han kryddade sitt dagliga med uttryck från detektivromaner och låtsades ha röntgensyn.
För så lämplig förmåga! Som idag, armarna fulla av pärmar, folianter och små löv.
Så efter 15 minuters röntgensynande kunna plocka ut essensen av de 8:
"Att ha svårt att hitta i en stad betyder inte så mycket, men att gå vilse i en stad, på samma sätt som man går vilse i en skog, det kräver skolning."
"Keep an open mind or else."
"I get the keenest aesthetic pleasure from reading well written mathematics; Lord Kelvin's style was abominable."
"Ödesdigra ögonblick har stora konsekvenser för personens bestämning eller livsöde."
"But wild thunderstorm with cyclone like wind saves them."
"I love Mrs. Woolf with a sick passion."
"Men omedelbart efteråt, utan ny rad ens, tar en lång mening i konditionalis sin början, en av dessa gammeldags fraser där allt skulle sättas samman med omsorg - ordvalet, den logiska uppbyggnaden, antalet segment, längden och varaktigheten för varje fras - först för att fånga, sedan för att hålla läsarens nyfikenhet vaken, för att få denne att gå steg för steg (som när man tar med ett barn på promenad bland träden i en trädgård som barnet besöker för första gången, som när man tar en gäst med på husesyn i ett hus som denne aldrig tidigare varit i) i en full cirkel av successiva påståenden, utlagda, i sin utstuderade mångfald - runt en enda axel, och slutligen få honom att snubbla, efter irrgångar av inskjutna satser och parenteser, över ett sista hinder (kanske det minst väntade i slutet på en sådan bana), en sats helt utan slutsats."
"Youth has an end: the end is here."
African Suite - Young Stuff
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar