”Åh berg, står du och skymmer! Ej når jag utöver din skugga,
- böj dig grymma! Jag säger dig berg, jag är kärret, det våta ”
Pelagiska andetag som stänker bland entonigt och klanglöst, sänker mekaniska stadgar till harmlös undervattensnivå. Vind går över moln lika utdraget som en trip i cirklar och i par, surrar mig kravlöst fast i strandade snår och stridig vår. Plana ytor ger regelbundna mönster? ”Äsch!”, Michael Nymans båt till skärgården skjuter ut: kanter bryter ljus, vågor slår ut . Stiger upp till klarhet: vinden virlvar bort en massa skräp och tvivel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar